Puuh!! Snacka om varmt idag! Det var ju knappt lönt att duscha för det kändes som att man var lika äcklig 5 minuter senare. 

Men iallafall, har nyss ätit middag efter att ha rivit av ett brutalt benpass. Det här med att ta det lugnt funkade inte så bra :P 

Riktigt skönt kändes det men jag märkte direkt att jag hade tappat. Fick minska vikterna något men så är det. Det är ingenting att gråta över utan jag kommer igen och snart tar jag samma vikter igen. Dagens benpass innehöll följande övningar: 

• squats 

• lunges 

• sumo squats 

• donkey kicks 

• leg curl

• leg extension 

Kunde kört benpress, inner- och -ytterlår också men jag tog ju det 'lugnt', fast jag svettades som ett as! Knappt någon vila mellan setet så det märkes att jag och min kropp saknat det ^^

Nästa pass blir på måndag. Får se vad jag kör då. Antingen rygg eller så blir det armar, har lite tid att fundera nu. Imorgon kommer det kännas, känns redan lite nu, så det är bra att jag inte öser på med full rulle direkt. 

När jag vaknade idag bestämde jag mig för att det skulle bli en bra dag. Och det hade varit också! Det har varit så på sistone att jag vaknat på gott humör och så har det bara blivit värre och värre tills jag varit en jävla satkärring när jag gått och lagt mig. Tråkigt men sant. Så när jag började känna av surheten kom jag på mig själv och sa åt mig att ta det lugnt och andas ut. Och då släppte det! Fick påminna mig själv rätt många gånger men det har der varit värt. Har känt mig så mycket lugnare och gladare idag :) 

Nu på lördag (dvs om två dagar) ska jag börja träna igen lite smått, ska dock inte köra 6 dagar nästa vecka. Nu när jag har misskött mig så pass länge måste jag låta kroppen anpassa sig igen. Men jag satsar på minst 3 och max 4 pass nästa vecka. Sen veckan efter lär jag säkert köra 6 gånger igen :P 

Så ser planen ut så länge.. Har lite planer för imorgon så blir ingen träning då, men som sagt på lördag tänkte jag riva av ett pass. Funderar på att köra ben. Dels för att jag älskar att köra ett riktigt brutalt benpass (fast jag ska ta det lugnt) och dels för att det passet tar mest på mig. Ska väl starta upp ordentligt nu när jag misshandlat min kropp i över en månads tid ;)

 

Ibland kan jag stanna upp och tänka vad fan håller jag på med egentligen? Det har hänt rätt ofta nu den senaste tiden och ångesten har även den gjort sig påmind. Men varför? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det vad som är fel men det är någonting som har gått snett. 

Våren har flutit på hur jävla bra som helst men ju närmare terminsslut och sommaren vi kom desto mer kom stressen och oron. Jag hällde (bokstavligt talat) i mig celsius och bler mer av ett nervvrak ju längre det fortskred. Nu har jag inte druckit celsius sedan jag kom ner till Trelleborg så jag har detoxat mig lite, kommer börja dricka igen när jag åker tillbaka till Uppsala. Men det var inte celsius jag skulle prata om, fast det hade varit jäkligt gott med en kall nu. 

Tillbaka till det jag prata om. Jag är rätt säker på att jag kommit på vad det är som gav mig mer och mer ångest och vad som gjorde att jag mådde/mår så dåligt. Jag ska inte gå in på vad det är men jag har haft samma problem förr för ett x antal år sedan. Fast då yttrade sig problemet på ett helt annat sätt. Nu är kruxet att jag inte kommer att kunna bli av med detta problem. Hade ni vetat vad det var hade ni förstått att det inte är någonting som jag bara kan kasta bort och lägga bakom mig. En dag kanske, men långt ifrån idag. 

När terminen var slut hade jag former/konturer på min mage som jag var jävligt stolt över. Ja, jag var kilometer från magrutor men saker hände med min kropp som jag var jävligt glad och lycklig över att ha åstadkommit. Nu kan jag säga att skiten havererat, när jag ser mig i spegeln idag så är det inte mycket kvar. Ångesten har gjort att jag tryckt i mig socker. Ingen vacker syn och inget jag är stolt över, men samtidigt kan jag inte sticka under stolen med det så varför ens försöka dölja det? Då lurar jag bara mig själv och det har jag redan gjort tillräckligt. 

Eftersom jag vet vart min ångest kommer ifrån måste jag ta tag i den och börja jobba med den och framför allt med mig själv igen, med start nu! 

Jag är trött på mig själv och mitt destruktiva beteende. Dessutom, jag har tagit mig tillbaka förr (flera gånger om vi ska vara noga) så det är klart att jag kan göra det igen! 

Iallafall, idag har jag skrivit lite på min roman. Eller skrivit och skrivit, jag har mest redigerat det som redan var skrivet. Allt är avklarat så nu är det bara att fortsätta med storyn ^^ 

Har även promenerat och lekt med Ninja, han klarar inte heller av så mycket när det är så här varmt. Mitt på dagen kan stackarn knappt gå tjugo meter innan han börjar flämta. Så jag/vi passar på på morgonen och på kvällen när det inte är lika varmt med att springa och busa. 

Nu när det är sommaruppehåll från studierna har jag äntligen haft möjligheten att njuta av böcker igen i lugn och ro. Och jag har kommit till insikten att jag tycker synd om människor som inte läser. De som inte har åtagit sig den njutningen. Det spelar ingen roll vad man läser, Kalle Anka eller vetenskaplig facklitteratur, bara att man läser. Att man öppnar sitt sinne och gör det mottagligt för den värld som läggs framför en och tar det till sig.  

Och jag kan inte låta bli att förundras över den mänskliga hjärnan och hur fantastiskt den är! Så många världar den skapat, så många berättelser den hänfört miljontals människor med. Nä, jag tycker synd om dem som inte läser. 

Just nu är jag på andra boken i serien Sagan om klanen Otori. Den serien är en av mina absoluta favoritserier och har varit det i ca 9-10 års tid! Älskar alla böckerna, de riktigt hänför mig och tar mig in i en värld med maktkamp, intriger och hemligheter. Vet inte hur många gånger jag läst dem men jag tröttnar inte! 

Det är några böcker som jag planerar att läsa nu i sommar och vissa som jag tänker ta med mig till Uppsala. Är så glad att jag hittat tillbaka till läsningen. Och för att citera en av de bästa:

- George R.R. Martin