Ljuvliga sommartid? Or not

Ibland kan jag stanna upp och tänka vad fan håller jag på med egentligen? Det har hänt rätt ofta nu den senaste tiden och ångesten har även den gjort sig påmind. Men varför? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det vad som är fel men det är någonting som har gått snett. 
Våren har flutit på hur jävla bra som helst men ju närmare terminsslut och sommaren vi kom desto mer kom stressen och oron. Jag hällde (bokstavligt talat) i mig celsius och bler mer av ett nervvrak ju längre det fortskred. Nu har jag inte druckit celsius sedan jag kom ner till Trelleborg så jag har detoxat mig lite, kommer börja dricka igen när jag åker tillbaka till Uppsala. Men det var inte celsius jag skulle prata om, fast det hade varit jäkligt gott med en kall nu. 
Tillbaka till det jag prata om. Jag är rätt säker på att jag kommit på vad det är som gav mig mer och mer ångest och vad som gjorde att jag mådde/mår så dåligt. Jag ska inte gå in på vad det är men jag har haft samma problem förr för ett x antal år sedan. Fast då yttrade sig problemet på ett helt annat sätt. Nu är kruxet att jag inte kommer att kunna bli av med detta problem. Hade ni vetat vad det var hade ni förstått att det inte är någonting som jag bara kan kasta bort och lägga bakom mig. En dag kanske, men långt ifrån idag. 

När terminen var slut hade jag former/konturer på min mage som jag var jävligt stolt över. Ja, jag var kilometer från magrutor men saker hände med min kropp som jag var jävligt glad och lycklig över att ha åstadkommit. Nu kan jag säga att skiten havererat, när jag ser mig i spegeln idag så är det inte mycket kvar. Ångesten har gjort att jag tryckt i mig socker. Ingen vacker syn och inget jag är stolt över, men samtidigt kan jag inte sticka under stolen med det så varför ens försöka dölja det? Då lurar jag bara mig själv och det har jag redan gjort tillräckligt. 

Eftersom jag vet vart min ångest kommer ifrån måste jag ta tag i den och börja jobba med den och framför allt med mig själv igen, med start nu
Jag är trött på mig själv och mitt destruktiva beteende. Dessutom, jag har tagit mig tillbaka förr (flera gånger om vi ska vara noga) så det är klart att jag kan göra det igen! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0