Idag fyller den här underbara pälsbollen hela 5 år! Det är sjukt vad tiden går fort! 

Tyvärr är det inte jag som serverar honom makrill ikväll men han kommer att få en massa gottigheter när jag kommer hem nästa vecka! ;P 

Hejsan allihopa. Nu har det nästa gått en vecka sedan jag förlorade min lilleman. Det är lättare nu, men tror det kommer att kännas när jag kommer hem till Trelleborg och han inte är där.. 

Men det här inlägget var inte tänkt att handla om det. Tänkte presentera vår nya familjemedlem som jag ska köra och hämta hem den 19:e (dvs dagen efter att jag kommer ner), Romeo. Då är han 13 veckor gammal och redo för att ta sig an Othello. De kommer garanterat inte tycka om varandra, men förhoppningsvis lägger det sig efter 2-3 dagar och förhoppningsvis kan Othello ta honom under sina vingar och lära honom allt han kan. 

Vila i frid min älskling, så ses vi på andra sidan <3

I torsdags fick jag ett sms av pappa om att Hamlet skulle till veterinären på fredag morgon då han inte ätit på några dagar. Blev lite orolig men tänkte att det kanske bars hade fastnat en hårboll eller något sådant. 

Men när jag ringer till pappa på fredagen efter träningen får jag höra att det inte alls är bra med min lilleman, han hade akut njursvikt. Det var mitt beslut om han skulle tas till Malmö djursjukhus eller somna in på plats. Lyckades pressa fram att han skulle till Malmö, han förtjjänade en chans. 

Sen bokade jag första bästa tåg ner till Malmö, men berättade inte det för mina föräldrar förrän tåget rullade från Stockholm. När jag kom fram på kvällen fick jag all info. 

Hamlet hade bara en njure sedan födseln och den hade lagt av, vilket var jävligt kritiskt eftersom han som sagt bara hade en njure. Det kunde leda till förgiftning eller hjärtinfarkt om de inte fick igång den. 

Kl tio i fyra på lördag morgon ringde hem-telefonen och då visste vi att det i princip var kört. Pratade med veterinären som sa att det inte fanns mer att göra och att det var bäst att låta honom somna in. Jag sa ok. 

Varken jag eller min pappa kunde sova efter det så vi stannade uppe och prata tills det var dags för frukost. Vi fick inte så mycket gjort den dagen. 

På söndagen aktiverade vi oss dock för att inte sitta och grubbla. Så medans mamma sydde gick jag och pappa först till kyrkan och tände ljus, sedam till julskyltningen och scouternas bodar. 

Där tog vi lotter och på min allra sista lott vann jag storvinsten i mat-lotteriet. 

I det ögonblicket tänkte vi inte på Hamlet utan var mest chockade, men sedan sa pappa att det var från Hamlet. Och mamma sa samma sak när vi kom hem, att han hade velat smaka på korven. 

Det värsta med detta har varit Othello. Han förstår ju inte vad som har hänt och att höra honom ropa efter Hamlet var hjärtskärande. Men han och jag fick trösta varandra och vi spenderade hela lördagen, igår kväll och förmiddagen idag med att bara mysa. 

Jag är tacksam att få ha kvar honom, jag behövde inte säga någonting. Han fanns där vid min sida när jag behövde det. 

Vi har pratat om att skaffa en ny katt. Inte som en ersättning, för det finns ingen som kan ersätta Hamlet. Han var en fantastisk liten katt som jag är glad att jag fick ha i åtminstone 3 år, det var aldrig en tråkig stund med min lilleman. 

Vi tänker mest på Othello, de har alltid varit två och nu är han helt ensam på dagarna. Dessutom är det väldigt tyst i huset med bara Othello, ingen som busar eller brottas, ingen som far genom huset i 190. 

Isåfall blir det en kattunge till när jag kommer ner igen om 16 dagar. Då är det folk hemma i två veckor, vi har nog kommit över den värsta sorgen och det blir troligtsvis enklast för Othello att acceptera en kattunge och inte en ny vuxen katt. Det finns ett krav på den nya katten, den får inte vara svart-vit.