Som sagt kan jag skriva en novell men jag ska försöka fatta mig kort och bara redogöra för det som gjorde mest intryck på mig. 

Vi började med att hoppa ner i iskallt vatten (när man värmt upp sig och allt, tack), springa i ett lerigt vattendrag, in i skogen och sen i en (barn hoppa över den fetstilade texten som kommer) satans helvetes jävla asbäverdamm som var åtminstone 100 m lång. Det var iskallt, jag fastnade mellan två stockar, jag ramlade och ja! Jag var inte ensam om det dock, satan vad folk svor i den jääääävla dammen! 

Sedan ett tag efter att vi tagit oss upp ut dammen skulle vi klättra upp för ett (samma visa här med fetstil) satans helvetes sadistiskt människohatande cp-berg med en lutning på typ 80 grader (no kidding!). Det var upptrampat och lerigt och typ 7 meter upp gled jag ner ca 5 meter, PÅ MAGE!! Har skrapsår och det gör ont så in i helvete! 

Sen var det ett helvete med att springa i skogen, inte på stigar utan i skogen, och hinder man skulle ta sig över och under. Sen skulle man hoppa i vattnet en gång till, yay.. 

Mot slutet kom det en (fetstil) ondskefullt brutal människohatande satanistjävla mongo-skidbacke som jag skulle upp- och nedför 4 jävla gånger! En gång med en bulgarian bag på 20 kg! 

Enligt banritningen var den 3 gånger men klarade man inte rampen, som var sista hindret, fick man springa ner och sen upp för skidbacken igen! Kan säga att jag gick upp. Benen skrek, lungorna skrev, hjärtat bankade så in i helvete och jag ville bara lägga mig ner och dö!

 Men jag kom upp och lunk-sprang in i mål, för jag ville springa in i mål. När jag kommit ut ur målområdet efter att ha druckit vatten, fått min medalj, fått armband och två gainomax brast jag ut i gråt. Jag var så jäääääävla satans slutkörd! Och glad för att jag kommit i mål. Jag grät helt enkelt. 

När jag slutat tryckte jag i min en natural bar, två bananer, två gainomax och två bitar kanelbullekladdkaka som Martina hade bakat. Hade inte mina vänner varit där och hejjat och peppat hade jag nog fan inte klarat det. Speciellt i skidbacken där jag fick vatten och pepp! 

Ska försöka avsluta nu tänkte jag. Medaljen hänger på väggen och jag är jävligt stolt över mig själv! Och jag har redan sagt att om jag gör toughest igen så är det INTE i Stockholm, utan i så fall i Malmö. Den ska tydligen inte vara lika brutal. 

Det var allt för den här gången, tyckte jag lyckades hålla ned det, men det är ändå lite att läsa. 

Btw, på tal om ingenting, när jag ändå har er uppmärksamhet. Måns vann ESC inatt! Heja mums-Måns! Beroende på vart i Sverige det hamnar nästa år så söker jag som volontär igen, hade det så jävla roligt i Malmö! :D