Just nu sitter jag på tåget och är på väg upp till Stockholm och sedan vidare mot Uppsala. Nu är det bara fyra veckor kvar av den här terminen och jag ber till gud att tiden ska gå fort! Vill bara få terminen överstökad så att jag kan ta sommarlov och äntligen hämta hem Ninja! <3
Jag skrev igår att jag idag eller imorgon skulle skriva om förbilder och jag tror jag sparar det till imorgon. Det är något annat jag vill ventilera om nu.
Jag har funderat och funderat. Ingenting i livet går ju någonsin som planerat och vägen man färdas på är aldrig rak, det finns alltid toppar och dalar som man måste passera. Nu är det inte så att jag har små kullar och sänkor, nej då. Mina toppar är skyhöga och mina dalar är lika djupa som topparna är höga. När jag är uppe på en topp så flyter livet på och jag har inga som helst bekymmer i världen. Livet är underbart helt enkelt. Men sen när jag kommer till dalarna så kan ni inte föreställa er den ångesten och oron som infinner sig i mitt inre. Då vill jag helt enkelt ge upp alla drömmar ich förhoppningar och skita i allt! Nu har dalarna tack och lov blivit färre och kortare men det gör inte att jag kan koppla av lättare. Problemet är att jag aldrig kan förutsäga när vägen delas och det skrämmer mig. Jag kan vara i den djupaste dalen i flera dagar för att sedan en dag vakna upp och vara en bra bit upp på kurvan.
Jag vill ha kontroll och det här gör att jag känner mig utom kontroll! Jag kan inte slappna av och nu när jag varit på botten i några dagar och börjar vakna upp så har jag funderat varför jag är så rädd för de här svängningarna och dalarna.
Jag är så rädd för att misslyckas att jag förstör för mig själv utan att inse det. Det är mycket man kan kontrollera men vissa saker måste man släppa taget om och låta tiden ha sin gång. Jag är rätt säker på att jag omedvetet har påverkats av den här tränings- och fitnesshetsen som har uppstått den senaste tiden. Jag tycket egentligen inte att jag påverkats speciellt mycket men när jag börjar gräva i mina tankar så inser jag att jag har påverkats mer än vad jag vill tro. Jag vill ha resultat och jag vill ha dem nu. Men samtidigt vill jag inte gå på någon monsterdiet och svälta mig själv, för det är en av mina största farhågor, att utveckla någon form av ätstörning. Mitt förhållande till mat och socker kommer aldrig att vara enkelt, det är en sak jag kommer få kämpa med livet ut. Jag skapad ett IG konto som var helt träningsrelaterad och det kan ha varit ett av mina största misstag. Jag har omringat migsjälv med "perfekta" kroppar och träningsknarkomaner att jag helt enkelt har skapat en ångest inombords om att jag också vill se ut som dem och vara lika 'duktig' som de är.
Det är jätteinspirerande med att ha ett tränings-IG och människorna som jag följer är fantastiskt duktiga och engagerade i sin träning och i sina mål. Men jag är inte på samma plan som dem och kommer troligtvis aldrig att bli det heller. Det jag helst av allt vill är att känna mig trygg och bekväm med mig själv och det kommer inte att uppstå genom hets.
Det är lite det jag vill skriva om när jag tänker skriva om förebilder. Om att hitta förebilder som jag kan relatera till och "utnyttja" till det bästa för mig själv. Men mer om det senare.
Nu har jag fått ventilera mig lite och just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Om jag ska behålla min tränings IG eller inte. Jag vill inte göra några förhastade beslut för jag har några som följer mig som tycker om att följa min utveckling och dem vill jag inte svika. Det är oerhört berörande och peppande att få höra från helt främmande människor att man inspirerar dem. DET är en positiv sak med tränings IG och det är även en jävligt stor morot för att jag ska orka kämpa vidare. Jag får se. Som sagt, inga förhastade beslut. Men jag ska jobba på att bli mer självmedveten och inse att de människorna inte är så perfekta som de vill visa utåt.
Tack för ni orkat läsa och nu ska jag klura ut vilken film jag är på humör på för att se. Har bara sisådär fem timmar kvar på min resa innan jag är framme i Uppsala. Ha en riktigt härlig söndag på er!!
Just like miss Conchita I will rise like a phoenix!
