I morse var det att se sanningen i vitögat och ställa sig på vågen igen efter tre veckors ovetande. Det var inte bra, men jag hade faktiskt förväntat mig att det skulle vara värre. Upp två och ett halvt kilo men jag tror/hoppas på att lite är vätska som kommer att försvinna om några dagar. Det är att ta sig i kragen nu och komma in på rätt köl igen. Inga ursäkter, inget mera 'det är så synd om mig'- och definitivt inget mera 'jag har varit så duktig så jag förtjänar denna' ätande! 

Ville bara säga att dagen har gått relativt bra, det är nu på kvällskvisten som jag har fått fruktansvärda cravings efter lösgodis!! >.< Men nu jävlar ska jag fixa detta!!!!