Jag är trött. Så himla trött på så många saker! Trött på studierna, trött på Uppsala, trött på min äckliga kropp och trött på mig själv och mina jävla demoner!
Kan inte allt bara knycklas ihop till en liten liten boll och fara käpprätt åt helvete!!
Jag älskar min utbildning och jag trivs jättebra med den men just nu har jag ingen ork eller motivation till studierna. Om jag säger såhär. Jag har knappt pluggat inför tentan imorgon, jag har inte orkat bry mig! Och att kursledaren sa att alla bör skriva en 5:a, då vi får ha boken med oss, fick jag inte den här tentapaniken som annars brukar uppstå. Jag vill bara att de sju veckorna som är kvar ska spolas förbi snabbt så att jag kan ta sommarlov och inte behöva bry mig om någonting studierelaterat!
Uppsala, kära Uppsala. Varför måste du ligga så långt norrut? Kunde du inte ligga en sisådär 70 mil söderut?! Jag saknar mitt liv i Trelleborg. Mina rutiner, min vardag och mina vänner framför allt. Och att jag ska vara här i fyra år till gör mig inte direkt gladare.
Min kropp.. Den har förändrats mycket det senaste året. Det vet jag när jag ser på bilder, men när jag står där framför spegeln ser jag ändå bara det här 100-kilos fettot som aldrig kommer att lyckas med att nå sina mål, och jag blir så less. På mina lår, min mage, mitt gäddhäng, ja allt!! Varför gjorde inte jag en gastric bypass som alla andra lata jävlar där ute? Jo jag vägde för "lite". Eller varför sökte jag inte till biggest loser? Jo jag vägde nästan för lite för att bry mig om att söka dit.
Ni kanske förstår att det är mina demoner som öser ut skit nu och jag är mest så jävla trött på dem!! Är det inte mina matdemoner eller träningsdemoner så är det självkänslodemonerna som tittar fram!! De tar aldrig slut! Finns det en känsla eller någonting som det kan finnas demoner över så har jag garanterat det! Och det är fanimej det som tröttar ut mig mest!
Piss off! Over and out!
